Kyrkö mosse

Ett ställe vi tidigare farit förbi men på grund av uselt väder
inte stannat vid fick vi nu äntligen besöka.

Vi flämtade i värmen och var glada åt trädens skugga.

Andra som var där såg också lite trötta och slitna ut.

Somliga verkade ha varit på provspelning för någon skräckfilm.

 Många köade för att få vara med.

 Även tvåhjulingar hade tagit paus i kanten av mossen.

 Vi knallade runt till dess att kamerabatterierna,
också reservpacken, var slut. Så kul!!!
Läs mer om stället här.

Dit och hem igen

Så himla synd att det var helgstängt.

En tanthatt hade suttit fint.

Tidigt nästa morgon skrapade vi

 frosten av bilen och for ut till Hindens rev.

Den här stenen log så glatt och brydde sig inte om

att den inte alls såg ut som de andra på stranden.

 Många fina små medeltida kyrkor såg vi.

Här var det länge sedan någon skrapade skorna.

 Hemresa i regn över Kinnekulleslätterna.

 Oppe i Hallstahammar var det bara vatten på rätt ställe. 

Slussportarna svämmades över av vårvattnet.

Blubblubb

En utflykt behöver inte vara lång.

I avstånd.

Men tiden...

Den flödar, som du säkert märkt, i olika hastighet

beroende på omständighet.

Jag försvann en morgon in i en annan värld...

...och kom åter samma morgon, men ändå inte.

Grövelsjön o Femunden

Att komma fram medan det är lite ljus kvar 

och ha den här utsikten från rummet...

 Morgonen efter börjar med dis och 6 plusgrader.

 Färgerna finns där ändå.

 Gissa om det blev blåbärsfläckar

på byxorna?

 Många timmars lek blev det.

 Ljuset kom och gick.

 Jag hann med en tur till Femunden också.

 Och solen bara lös och lös...

Hjälstaviken

Dagens lilla runda tog mig förbi Hjälstaviken.

Och vad får jag höra när jag kliver ur automobilen?

LÄRKAN!!!

 I solslänten på väg opp på Parnassen blänkte svalörtsbladen.

 I gräset vid diket fladdrade några nässelfjärilar när jag 

gick förbi,  men de satte sig snart i solen igen.

 Och minsann drällde inte gässen omkring lite här och var också!

Nu ÄR det vår!

Backa kvarn, Villberga

Jag åkte en bit av årets konstrunda idag

och hamnade i en oväntad katedral.

Det var ett bra tag sedan den var i bruk

men det mesta verkade finnas kvar. 

Mina öron längtade efter sången

från kuggar, drev och remmar. 

Rester av dofterna fanns kvar. 

Och spåren av händers arbete.

Somligt väntade i tysthet på handpåläggelse.

Kanske får den någon gång snurra igen? 

Sista vilan

På väg in i evigheten.